Myrans myller...

HerrH är grymt slarvig. Ekonomiskt sett alltså (kanske annars också?). Myran är inte ekonomisk. Tillsammans har de noll koll.

Visst låter det illa. Men det är det inte. Idag har Myran upptäckt att det bra. Mycket bra till och med. Efter en koll på ekonomin har hon hittat mer pengar på buffertkonton än hon någonsin haft förut.

Förmodligen går det hela till så här:
- Jag har ingen aning om hur mycket pengar jag har på mitt konto.
- Inte jag heller. Hu, tänk om vi inte har pengar till mat i slutet av månaden. Hjälp!
Och så slutar de handla eftersom de tror att de inte har några pengar. De borde ju inte ha det i alla fall så slarviga som de är!

Nu gäller det bara för Myran att glömma den här ekonomiska insikten så ekonomin kan fortsätta glida på i positiv riktning. Och absolut inte avslöja något för herrH!

Etiketter: ekonomi

Förutom-att-ge-massor-av-kärlek-till-min-bebis-och-se-till-att-han-utvecklas-på-bästa-så-har-jag-som-intention-att-göra-följande-saker-under-min-mammaledighet-listan:

rita av något varje dag
Precis som jag säger till mina elever så blir man duktigare och allt blir roligare om man tränar. Igår ritade jag nya sovrumslampan.

baka eget bröd
För att det är gott och roligt och för att bröd är så himla dyrt i affären. Intentionen är att baka idag.

röra mig och gå ner ett par kilo i vikt
Om jag bara äter rätt så kan det ju inte vara så svårt att dra barnvagn en stund. Och jag har så lite pengar så så värst mycket fika kan det inte bli.

laga nyttig och ekonomisk mat
Vara välplanerad är a och o för ekonomi och hälsa. Hrm. Undrar var fröken präktigt kom ifrån?

skriva brev
Det finns ett par släktingar som inte riktigt hängt med in i vår elektroniska tidsepok, men ack så glada de skulle bli av ett brev som damp ner i brevlådan.

bocka av ett projekt i veckan, hm, månaden.
Hemprojkten är av den där tunga sorten, typ, rensa bland dina tyger, gör iordningen i städskåpet (gah), skräpgarderoben (hu, nu ryser jag...).

uppdatera hemsida och blogg
Ett par gånger i veckan i alla fall, va? Bara jag inte blir sittandes vid datorn halva dagen...

göra egna julklappar i god tid före jul
Hahaha, ibland är jag så rolig att jag inte förstår mig själv. Men tydligen har jag den intentionen. Tillåt mig småle.

Just nu har jag bara fyra futtiga månader kvar av min mammaledighet. Ojojoj. Men mycket ska göras. Jag lovar att återkomma med månadsrapporter.

Etiketter: listor

Min mormor säger inte bordtennis och inte inte pingis heller. Hon säger pingpong. Hon är förlåten för hon är över 90 år. Även om jag tycker att ordet låter fånigt så tycker jag att det är tydligt ord. Man förstår vad det handlar om. Ping, bollen studsar på ditt racket och pong, bollen studsar på motståndarens racket. (Egentligsen studsar den ju på bordet minst en gång emellan också, undrar om det är ett ping- eller pongljud då? Eller ett annat ljud? Borde det i själva verket heta ping-plong-pong?) Om man bortser från den motoriska svårigheten och tidspressen så är det en ganska lätt sport. Man ska se till att bollen studsar tillbaka helt enkelt.

Tänk dig nu att bollen är osynlig och målet i den här pingpong-varianten är att du inte ska nudda bollen. Ping - motståndaren har bollen och studsar tillbaka den emot dig. Fast du hör den inte och du ser den inte. Du vet inte ens att den är på väg. Då är det svårt att gömma sig. PONG. Du är träffad. Inte ens det vet du. Inte förrän efter några dagar. Då märker du tydligt att du har blivit träffad. Men du har ingen aning om vem din motståndare är. Och det är inte säkert att det är bara du som blir träffad - hela din familj kan plötsligt ligga där utslagen.

Visst låter det som en otrevlig sport?! Det är det. Om bollen är bakterien streptokocker då blir ponget halsfluss. Vi bygger en tillfällig mur av penicillin, så når ingen boll oss på tio dagar, men sedan står vi där oskyddade igen och har ingen aning om vad som kommer emot oss.

Tre gånger har det studsat till i familjen på två månader och då kallas det pingpong-effekt. Synd på en så trevlig sport.

Pikant detalj: Februarilovet tillkom en gång för att försöka få slut på pågående streptokockutbrott som med pingpong-effekt förekom i skolorna. Allting har kanske en positiv sida, men den är bara himla svår att se när man ligger där med feber och svullen hals.

Etiketter: sjuk

Etiketter: sjuk

Gullig herrH på sängkanten: Jag älskar dig.
Febrig Myra: Jag vet det. Annars skulle du inte pussa mig när jag har den här grymma halsfluss-andedräkten.
Leende herrH: Just det. Vill du ha ett tuggummi?

Etiketter: kärlek, sjuk

Val 1: Ska jag eller ska jag inte byta mobiltelefon?
Två möjligheter: ja eller nej.
Det tog ett par månader, men ibland kippar den gamla mobilen bildligt efter andan och jag tar det som ett tecken.
- Ja!

Val 2: Operatör...
Många möjligheter, kan inte alla. Telia, telenor, comviq... Inte så mycket fundering ändå, det måste bli den som funkar när vi är i stugan.
- Telia!

Val 3: Telefonmodell.
Inte en sån som jag haft som man skjuter fram. Den fastnar liksom grus i skenan (om man t ex varit i sandlådan) och då knastrar det. Men det är bra med en som skyddar tangenterna så jag kan ha den lös i väskan.
- En vikbar får det bli.

Val 4: Telefonmärke.
Jag har ju haft Nokia förr och det känns hemtrevligt och bra. Nu har jag haft en LG, men det vill jag inte satsa på den här gången. HerrH har en Samsung men verkar inte överdrivet nöjd... Och så finns det ju andra. Måste tänka länge...
- Okej en Nokia.

Val 5: Abonnemang.
Vad är smartast? Tänk tänk tänk. 59 öre öre till alla alltid, eller gratis inom Telia och 69 till andra eller den där som är billigare för de som ringer mest på helgerna. Hm, herrH säger ju att han ska byta till Telia...
- Telia Vänner blir det.

Puh. Nu har jag gjort så många val att jag måste vila och tänka. Minst en månad.

Val 5: Affären.
Göta Petter. Mobiltelefonsaffärer dyker upp som svampar ur jorden. Minst ett par-tre stycken i varje affärscentrum. Jag blir förskräckt och väljer det minst skrämmande.
- Telia.

Val 6: Telefonmodell.
Jag kastar mig in i en teliabutik, med fyra andra familjemedlemmar, varav tre är trötta och gnälliga och Einar sover. Tre vikbara nokia finns att välja på. Alla heter någon smart variant av fyra coola siffror 6103 typ.
- Jag väljer den snyggaste. Liten och svart.

- Gå ni i förväg så ska jag bara köpa en ny telefon, säger jag till resten av familjen. Förvissad om att jag har gjort mina val.

Val 7: - Hur mycket vill du betala nu?
Neeej. Inte ett val till, jag blir galen! Betala si och så mycket nu och ha en bindningstid på 12 månader eller betala så här mycket nu och betala i 18 månader. Tabeller och massor med siffror... Jag blundar och väljer:
- 119 kronor.

Äntligen. Nu ska jag väl få min mobil.

Val 8: Den finns i tre olika färger faluröd, babyblå eller svart?
Åhhh nej. Jag trodde den bara fanns i svart. Måste jag välja igen??? Men jag är ju en röd-rosa tjej. Den här röda är ju liksom inte min färg, den är ju mer brunröd. Babyblå? Och svart är ju kanske trist... eller är det sofistikerat? Men jag vet inte. Jag vill ju bara ha en ny telefon!
- Babyblå blir bra.

Sådärja. Klart. Mobillådan i påsen och så betala och så hem...

Val 9: Betalar du kontant eller med kort?
- KORT!

------------------------------------------------


Så pratar jag med min mor i telefonen.
- Jag har köpt en ny mobil, kvittrar hon.
- Jaså, vadå för en? grymtar jag.
- En liten! Med kamera! berättar hon glatt. På Statoil!

Det jag tänker mest på just nu är INTERNET. Jag måste bara ha det. Jag har läst allt (njä, nu överdriver jag) som finns i ämnet och jag jobbar stenhårt på att övertyga R om att det är livsnödvändigt för mig. Det är faktiskt svårt att ha datorer som hobby, alla frågar jämt vad man får ut av det.. Vadå, det är ju skoj! Det finns många, många människor som gör av med pengar på sämre sätt. R till exempel han snusar (11 kr/dosa, 3 dosor/vecka = 1716 kr/år) redan där är vi uppe i avgiften för modemet sen tillkommer abonnemangsaviften på runt 1500 kr/år. Men hur mycket pengar lägger inte han ner på handbollen. Där går det åt mycket bensinpengar på allt skjutsande till och från matcher. Nu kanske jag har övertygat dig i alla fall om att det vore rättvist om jag fick skaffa mig internet. Eller hur? Nu ska jag bara övertyga R. Under tiden sitter jag hemma hos pappa och "surfar".

Hittade detta papper när vi rensade i källaren. Skrivet i juni för 11 år sedan. I augusti 1995 vet jag att jag var uppkopplad för första gången. Ett par månader senare hade jag hemsida. Ytterliggare några månader senare fick jag utmärkelsen Veckans hemsida hos @lgonet...

Fotnot: R är exMannen.

Etiketter: blogg

- Vad tror du kommer hända första dagen i skolan då? undrar mamman. Inte för att hon undrar. Herregud, hon har ju gått i skolan själv i all sin dar. Och dessutom är hon ju lärare. Hon vet ju hur det går till.
- Tja, jag vet inte... svarar sonen där han ligger i sängen kvällen före första skoldagen.
Tur att mamman är lärare. Hon vet.
- Det blir nog upprop, förklarar hon. Du vet att fröken ropar alla namnen. Vad ska du säga när hon ropar ditt?
- Ja!?
Sonen ser ut som om han tycker att mamma frågar fåniga frågor. Mamman förstår honom. Klart att han fattar att han ska säga ja.

Gå upp nu. Klä på dig! Ät upp frukosten! Mamman springer runt som ett jehu och inser att hon har glömt att fixa ryggsäck till sonen. Borsta tänderna! På med ytterkläderna. Extrakläder, var det också ju. Ojoj, allt ska man tänka på. Du får låna den här ryggsäcken, så köper vi en ny till dig en annan dag.
Sonen ser inte ut som han bryr sig alls om vilken ryggsäck han har. Äpple eller päron till fruktstunden? Ta på dig skorna, nu måste vi gå annars kommer vi försent till första skoldagen. Har du kissat? Sommarboken, måste du ju ha med dig, du som har ritat så fint i den. Ojoj, mamma måste kissa också! Sa du att du ville ha ett päron? Nu måste vi gå! Glöm inte ryggsäcken.

- Gå långsamt, jag måste springa in igen och hämta kameran!
Så förevigar hon den korta promenaden fram till skolan och de kommer lite, lite försent, men det bekommer inte sonen alls. Han är lugn och glad och inte alls så uppstressad som sin mamma. När han sitter där i ringen med de andra barnen lägger han huvudet lite på sned och ler och vinkar försynt till sin mor.
Det här kommer ju bli jättebra! Åh, vad stor han är, min lille grabb, tänker hon och blir med ens lugn.

Ända tills hon hör fröken säga:
- Regnkläderna kan ni hänga på barnens platser i hallen.
Regnkläder! Herregud, hon har glömt regnkläder - första dagen i skolan! Dålig mamma, och hon ska vara lärare dessutom. Hon borde skämmas!
När barnen går ut på rast avslöjar hon sig för fröken. Hon hade hoppats på att få ett tryggt svar som att det ordnar sig alltid.
- Då får vi hoppas att det inte regnar... säger fröken hårt.
*gulp*

Regntunga skyar är vad mamman ser hela vägen hem. Hela dagen spanar hon ut igenom förnstret och funderar på om skolbarnen har rast nu eller om de är inne.
När hon hämtar sonen utanför skolan är han på strålande humör och alldeles torr.
- Nu går vi hem och letar efter dina regnkläder, säger mamman.

Etiketter: barnen

Tåg 487 X2000 från Göteborg mot Halmstad, Helsingborg och Malmö, med ordinarie avgångstid 09.55 blev i lördags 3 hela minuter försenat. Förseningen berodde på en moder med ett spädbarn, två barn i skolåldern och en barnvagn dessutom försökte få med sig ett soffbord, i vad hon tyckte storlek mindre.

Konduktören på det nämnda tåget tvingades å det bestämdaste upplysa kvinnan att det inte alls gick för sig att släpa med sig så mycket saker på tåget. Därefter meddelade han kvinnan att hon var tvungen att lämna soffbordet på perrongen. Den ömma modern försökte då, med spädbarnet i famnen och blanka ögon, se riktigt ömklig och förtvivlad ut, men den upprörde konduktören, som förmodligen missat sitt morgonkaffe, gick inte att beveka.
Så tåg 487 X2000 från Göteborg mot Halmstad, Helsingborg och Malmö, med ordinarie avgångstid 09.55 kom iväg klockan 09.58 och lämnade ett soffbord efter sig på perrongen.

Etiketter: gnäll

1. Kuponger! Jag som var så glad när jag handlat upp alla mina rabatter på barn och babykläder. Nu dimper det in nya! Tio procent H&M. 30% på allt möjligt på Lindex. 100 kr rabatt om man handlar för 300 kr på PoP. Halva priset på ett babyplagg på KappAhl har jag ju kvar och nu har jag fått nya lappar på KappAhl - 30% på både det ena och det andra. Och nu hittade jag en lapp med 12% rabatt på PocketShop och så får jag en gratis glass på McDonalds! Hjälp!

2. Tid. Hur är det tänkt att man ska hinna med allting egentligen? Och jag jobbar ju inte ens... *puh*

3. Ordning... Ju fler personer på ju mindre yta kräver mer ordning för att få ordning. Var får man ordningen ifrån? Och saker och grejer, var kommer allt ifrån?

4. Saxar, limstift och tejp. Borta! Det finns ett svart hål i vår lägenhet som livnär sig på dessa föremål.

5. Att det luktar så illa i blöjhinken. Tips någon?

Annars är jag mycket nöjd och glad :)

Etiketter: ekonomi, vardag

- Tänk dig att vi står och lagar mat och att du kommer springande och sätter dig på den-bästa-platsen vid matbordet. Så säger jag till dig att det tar en stund till innnan maten är klar. Det är ingen idé att du sätter dig ännu. När jag senare ropar varsågod hinner din bror före dig till den-bästa-platsen. Jag satt där först, säger du. Din bror tittar oförstående på dig. Han satt ju där först. Förstår du? Det är därför de krigar, förklarar Myran.
- Hur ska man göra för att lösa det? undrar herrH. Kommer du på en bra lösning kan du nog få fredspriset!
Gurkan funderar en kort stund.
- De får sitta på den-bästa-platsen varannan gång, säger hon bestämt.
Myran och herrH funderar på hur man kan översätta det till krigspolitik. Hmm... Var ska de andra bo under tiden?
Gurkan kommer med en annan idé.
- Ingen av dem får sitta där. En vuxen får ta den platsen!
Återigen funderar Myran och herrH en stund. Mest på vilket land i världen som kan ta platsen som vuxen...

Etiketter: barnen

Mmm, bacon. Åh, små pizzabitar. Skaldjurspaj och en smarrig röra.
Amerikanska plättar! Och svenska också, hur ska jag få plats? Ska jag välja sylt eller lönnsirpa? Köttbullar och hamburgare, nä det väljer jag bort. Men vilket gott bröd... och alla pålägg. Vad ska man välja, rostbiff, färskostar och marmelader?
Jag undrar om jag får plats med några grönsaker på tallriken. Knappt. Nu är det fullt. Jag får gå en gång till sen. Där har de ju leverpastej. Och brieost. Kolla där, hon har en bagel på sin tallrik!
Jösses, där har de efterrätter också!
- Nu kan du gå och ta, pustar Myran till herrH när hon kommer tillbaka till bordet med sin tallrik tung av brunchbuffé, jag ska gå en gång till sen.
Så njuter de av brunchen och tittar på avspärrningar, poliser och folk som hejar. Då och då kommer någon lättklädd, svettig galning springande förbi i högt tempo och bryr sig inte alls om att uteserveringen har söndagsbrunch.
Moroten tittar på när Myran och herrH äter tills de nästan spricker och sen ser han hur Myran trycker i sig en portion vaniljpannacotta och lite kladdkaka från efterrättsbuffén. En bra stund sitter de kvar efteråt och jäser och dricker kaffe. Och skyller på att det regnar. Och att Moroten vill amma. Men egentligen orkar de inte resa sig.

På tisdag börjar herrH jobba och nästa vecka börjar de stora barnen skolan. Då! Ja, då ska Myran ta tag i det där med äta-bättre-mindre-fett-mera-fibrer. Då ska det bli nyttiga rutiner. Men idag var det ju fortfarande sommarlov!

Etiketter: mat, njutning

De kör ut från staden. Bort från EM-festen, Göteborgskalaset och storstadskvällen. Färden börjar på stora motorvägen men slutar i mindre och slingrigare landsvägar.
- Är vi framme snart? Undras det från baksätet.
De tar fram kartboken och studerar vägen och de pittoreska ortsnamnen. De åker över ett par av åarna i ramsan och passerar en kronhjortsfarm.
- En timme ska det ta att köra, upplyser herrH.

Det stämmer bra. Efter en timme är Myran, Moroten, herrH, frkS och herrP framme hos vännen-som-flyttat-ut-på-landet.
- Men åh så fint du bor!
Sedan kommer stridande ström av utrop och haranger från två par som bor i lägenhet i storstan. Orden altan, klotgrill, äppelträd och hängmatta uttalas lite lätt avundsjukt.
- Grannhuset är till salu för 575 000, berättar värden i full fart med att servera kaffe under äppelträden.
Fyra huvuden svänger runt mot grannhuset. Stort vitt hus med altan, klotgrill, äppelträd och hängmatta och dubbelgarage är vad de ser.
- Har du varit inne där? undrar frkS försiktigt. Är det fint?
Myran tittar på herrH och ser hur det lyser trum-rum i ögonen på honom.
Vännen-som-flyttat-ut-på-landet berättar att han har en boendekostnad på fyratusen. Inklusive all drift och amortering. Vännerna från stan gapar.
- De andra grannarna där borta, fortsätter värden. Fyrahuvuden svänger åt andra hållet. De köpte sitt hus för en halv miljon och har renoverat det för lika mycket.
Storstadsparen suckar. Myran tänker på vännerna som häromdagen köpte hälften så stort radhus i förorten för fyra gånger mer pengar...

Hela kvällen njuter de av grillat på altanen i lugnet på landet. När Moroten har charmat klart alla vuxna och somnar för natten packar de in sig i bilen igen och Myran kör dem hem till storstan. Det tar lång tid. En timme i beckmörker, med mer eller mindre befogad rädsla för vakna älgar och boråsraggare.

Sedan ser de storstadens ljus och Lisebergstornets siluett. Nu är de trygga. De dyker ner i den nybyggda Götatunneln med blått ljussken som redan får dem att känna hemtrevnad.
- Vi ses imorgon på caféet vid hamninloppet, precis vid vattnet, bestämmer de innan de säger hejdå och går in i sina små, men dyra, lägenheter utan altan, klotgrill, äppelträd och hängmatta.

Etiketter: ekonomi

Jag är inte så mycket för sport. Fast jag gillar att springa. Från a till b. På kortast möjliga tid. Jag har provat själv, både hemma och på tävling; Tjejruset, Adamilen, Ladylufsen och Tjejmilen. Det är kul och jag förstår grejen. Man tävlar liksom i att springa fortast. Precis som om man springer 100 meter. Det förstår jag också. Känns lite som om det vore nedärvt genom årtusenden. Mammuten har blivit galen, vi måste springa ifrån den så fort vi kan. Känns vettigt.

Jag förstår också att man tävlar i slägga, spjut, diskus och kula. Även om jag själv var urkass i kast med liten boll. Var egentligen inte bollen alldeles för tung för att vara liten? Jag kom i alla fall inte långt. Men jag förstår grejen. Jag kastar mitt spjut ända bort till flocken med renar därborta vid inlandsisens kant. Når jag ända fram och träffar en ren så kan jag föda min familj. Smart, klart man vill komma långt.

Längdhopp och tresteg är självklara grenar. Mitt läger med min hydda ligger därborta på andra sidan och jag måste hoppa över hela den breda älven för att komma hem. Är det fruset får jag kanske ta ett par, tre hopp på isflaken. Måste vara skönt när man kommer fram till sin lilla eldstad.

Även höjdhopp, stavhopp och häcklöpning är förståeligt. Man måste ju över hindren. Hungrig och frusen i mitt enkla höftskinn kommer jag fram till en stor trädstam. Jag har inte tid att ta mig runt för jag är jagad av en grizzlybjörn. Självklart. (Fast jag har lite funderingar hur det kändes att landa på rygg i ett stenröse...)

Det jag inte förstår är gång. Jag förstår det inte alls. Oj, där borta kommer en sabeltandad tiger som ser hungrig ut. Vi går härifrån så fort som möjligt. Du måste ha markkontakt hela tiden. Nej, nej, nej - du måste sträcka på det bakre benet från och med första markkontakt tills det är rakt under kroppen. Sorry, du är diskad. Den sabeltandade tigern får äta dig till lunch.

Finns grenen gång kan man lika gärna ha med grenen kasta-kort. Reglerna är lätta: Du måste ta i allt vad du kan. Den som kastar kortast vinner.
- Du åker ut för du tog inte i allt vad du kunde.
- Det gjorde jag visst det.
- Nej, nej, jag såg att du hade kunnat spänna din biceps lite mer. Diskad!

Nä, jag förstår inte alls mig på den där grenen. Gång alltså. Och så ser det så vansinnigt jobbigt ut också.

Tittade lite på gångtävlingarna idag ändå. Och konstaterade att det regnade där utanför Ullevi när det regnade här också. Men det är ju inte så konstigt eftersom det ligger på gångavstånd härifrån. Vi gick faktiskt in till stan häromveckan. Fast i ett lagom tempo, så ingen skulle kunna tro att vi hade en sabeltandad tiger i hälarna.

Etiketter: funderingar

Det är svårt att ta tag i det där äta-bättre-mindre-fett-mera-fibrer. Speciellt när det finns glass hemma. Man måste ju äta upp den. Och så händer det ju grejer på stan. Och det är ju nästan tradition att äta en langos på göteborgskalaset, det gör ju alla. Och alla nyttiga och bra recept innehåller ju en massa linser och bönor och annat konstigt. Hur kul är det egentligen?

Fast det räcker att ögonen glider förbi det där kortet på mig själv i bikini för att få tillräckligt med motivation. Åtminstone för stunden.

Nu blir det vårrullar stekta i olja till lunchen. De ligger ju i frysen och måste ju ätas upp. Men det blir mycket grönsaker till. Och det är ju bra.

Etiketter: mat

Till slut går det inte att stoppa. Plånboken är full av dem och Myran känner att hon måste bli av med dem. Egentligen är det kanske onödigt. Egentligen vill hon inte falla för trycket. Det är ju ett reklamtrick. Men man kan ju ändå inte låta bli. Man tjänar sparar ju.

Med plånboken full av rabattkuponger på barnkläder drar Myran till slut med sig herrH till det närbelägna köpcentrat. I bilen går hon igenom plånboken, 50% på H&M på ett babyplagg, halvapriset på en body på PoP, en lapp på 30% och en lapp på 25% på barnkläder på Lindex och en kupong med 25% på ett bebisplagg på KappAhl. Man måste ju faktiskt använda all den där rabatten innan man förlorar den, tänker den ekonomiska Myran. Dessutom är det ju slutrea med massa procent och halvaprisetrabatter och allt. Myran är taggad.

- Vad är tidsplanen? undrar den käre mannen skeptiskt innan de kliver ur bilen.
Myran försöker svara utan att herrH ska bli förfärad, men han ser ändå ut som han tror att de kommer bli kvar här hela kvällen. Med all rätt.

Shoppandet går fint. Mönstret blir som följer:
In i affär. HerrH upplyses vad som gäller för rabatt av bebisgrejer. Han går till babyavdelningen. Myran genomsöker rean för att hitta fynd till de stora barnen. De sammanstrålar och tittar igenom. Till kassan.

Efter 1 ½ timme ser herrH ut som han tycker att det är nog. Men Myran har ju kvar en lapp. Hon springer till kartan och letar. Var ligger KappAhl?
- Älskling, jag är ledsen att behöva meddela det här, ropar hon till herrH när hon kommer tillbaka. Det finns ingen KappAhl här. Vi får ta det en annan dag.
HerrH spelar bedrövad och Myran skrattar.

I bilen hem är Myran nöjd. Byxor, tröja, trosor och strumpor till Hilda. Byxor och tröja till Artur. Två bodysar, ett par byxor, en luvajacka och en snusnäsduk till Einar. Allt till det facila priset av 610 kronor. Kunde ha kostat bra mycket mer.

Tralalala, tänker Myran. Och herrH är fortfarande tillräckligt pigg för att ställa sig och grädda våfflor när de kommer hem.

Hur det går ihop med deras nya giv äta-bättre-mindre-fett-mera-fibrer är en helt annan historia.

Etiketter: ekonomi

Helt plötsligt tröttnade Myran på att vara anonym och ville vara Lena igen. Även på nätet. Så nu är jag väl en slags liten myrLena då.

Vi får väl se hur mycket tid det finns att uppdatera på under hösten. Det beror ju på hur den lille myrbebisen uppför sig. Och så beror det ju också på hur mycket hans mamma prioriterar bloggandet. Och hur ont den där armen gör.
[ den där armen = ond arm. Någon legitimerad person påstod häromdagen att det är en tennisarm. Jag har då aldrig sett någon tennis i närheten av den där armen och kommer hålla mig ifrån all sorts tennis, eftersom det förmodligen gör lika ont som det låter hemskt. ]

Välkommen hit i alla fall.

Etiketter: blogg