torsdag, augusti 24, 2006

19 juni 1995

Det jag tänker mest på just nu är INTERNET. Jag måste bara ha det. Jag har läst allt (njä, nu överdriver jag) som finns i ämnet och jag jobbar stenhårt på att övertyga R om att det är livsnödvändigt för mig. Det är faktiskt svårt att ha datorer som hobby, alla frågar jämt vad man får ut av det.. Vadå, det är ju skoj! Det finns många, många människor som gör av med pengar på sämre sätt. R till exempel han snusar (11 kr/dosa, 3 dosor/vecka = 1716 kr/år) redan där är vi uppe i avgiften för modemet sen tillkommer abonnemangsaviften på runt 1500 kr/år. Men hur mycket pengar lägger inte han ner på handbollen. Där går det åt mycket bensinpengar på allt skjutsande till och från matcher. Nu kanske jag har övertygat dig i alla fall om att det vore rättvist om jag fick skaffa mig internet. Eller hur? Nu ska jag bara övertyga R. Under tiden sitter jag hemma hos pappa och "surfar".

Hittade detta papper när vi rensade i källaren. Skrivet i juni för 11 år sedan. I augusti 1995 vet jag att jag var uppkopplad för första gången. Ett par månader senare hade jag hemsida. Ytterliggare några månader senare fick jag utmärkelsen Veckans hemsida hos @lgonet...

Fotnot: R är exMannen.

Etiketter:


Kommentarer:
Skrattar, när jag började läsa undrade jag om jag hade hamnat på fel hemsida ;-).
Var nog typ lika länge sedan jag fick tillgång till internet regelbundet. Och nu går det ju inte att leva utan det,skrattar.
 
Ja, det var längesen snuset kostade 11 kr dosan...
 
Ha ha, ja jag undrade också vem "R" var i början! Jag var nästan helt utan internet när vi åkte hem till Sverige på treveckorsbesök och jag höll på att dö. Nu hälsar jag på alla favoriter och läser ikapp - it's a hard job but someone's gotta do it! :)
Kul att se att du "kommit ut" också! Jag listade ut att du var Lena för något år sedan men har hållit hemligheten. hihi
kramkram
 
Jag hade nog inte internet förrän 2000 eller nåt, jag måste ha levt i ett mörker :-)

I mars 1991 fick jag av en orangeklädd man på Biblioteksgatan i Sthlm låna en telefon och ringa. MITT PÅ GATAN! Jag ringde hem till mamma och berättade det helt enorma att jag stod mitt på gatan och pratade!

Då var teliasnubbarna tvungna att gå ut på gatan och bevisa mobiltelefonens förträfflighet.

Tiderna förändras. Tack och lov? :-)

*kram*
 
haha, manifestet består eller hur!
 
Haha, ja det var på den gamla goda tiden. Nu är man gammal och blasé.. ;)
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]