Myrans myller...

- Har du verkligen åkt buss?
Ooops. Nu känner sig Myran riktigt oförskämd och det är väl inte riktigt så man ska försöka prata sig ifrån en kontrollavgift på bussen. Men när kvinnan i telefonen föreslår att Myran ska sträcka sig in till chauffören genom framdörrarna, utan att släppa barnvagnen, be honom stämpla kortet, sedan be honom öppna bakdörrarna, gå bak och lyfta in barnvagnen i bussen så kan inte Myran hejda sig.
- Så här går det ju inte till. Bussarna kommer köra iväg om jag inte hoppar på direkt i bakdörrarna.
- Då får då be chauffören vänta att köra tills du har stämplat och satt dig med din bebis.
Den här gången besinnar Myran sig så hon säger inte vad hon tänker utan formulerar sig lite snyggare.
- Så går det inte riktigt till idag. Chaufförerna har bråttom, de kör så fort de kan oavsett om man inte satt fast vagnen, står i gången med bebisen eller försöker stämpla sitt kort.
Men kvinnan i telefonen ger sig inte.
- Du är inte betalningsbefriad bara för att du har barnvagn. Det är ditt ansvar att stämpla ditt kort!
- Ja, jag vet, säger Myran upprört, men det handlar om en säkerhetsrisk för mig och mitt barn om jag släpper barnvagnen eller om jag bär barnet i gången när bussen kör.
- Låt mig tala färdigt, säger kvinnan uppfodrande och något irriterad. Du är betalningsansvarig men vi skulle kunna tänka oss att låta kontrollavgiften ligga vilande under preskribtionstiden...
- Öhhh?
- Det betyder att vi inte kommer driva in pengarna såvida du inte får en ny kontrollavgift, inom preskribtionstiden, det vill säga tre år. Accepterar du det?
Hmm... Myran är fortfarande upprörd och försöker tänka. Att slippa betala 800 kronorna eller inte? Men hon vill ju ha RÄTT! Fast hon vill ju inte betala... Gah. Nu slipper hon ju betala men bussbolaget får ju rätt och hon erkänner ju att hon har gjort FEL, fast hon inte tycker att hon har gjort det. Och bussbolaget blir bussiga (höhö). Fast det är de som har gjort FEL. Hu!
- Mmm... jag accepterar väl då...

Etiketter: gnäll

Att man aldrig lär sig att veckofärska barn är pyttesmå.

Myran om den 6 dagar gamla bebisen Sigge:
- Oj, vad han är liten! Gud, så söt! Så liten har ju aldrig mina barn varit.
Tänk så fel man kan ha. Alla mina barn har varit mindre än Sigge. Hilda var ett helt kilo lättare!

Hur kunde jag leva utan den här sidan?

Livet blev med ens mycket lättare när jag hittade sidan Birthday.se! Alla finns ju med, det känns riktigt spooky, men ack, så praktiskt! Idag fick jag ett mejl om att Caroline fyller år nästa vecka. Dags att rita ett grattiskort alltså!

Jag borde skriva en insändare

Ibland undrar jag verkligen vad som försigår i huvudet på män. Inte alla män. Utan jag-äger-hela-världen-männen. De som tycker att de har rätt till allt. Till exempel att ställa bilen på familjeparkeringen. Man hinner tänka en hel del elaka tankar när man ser mannen i sportbilen, helt utan synliga barn, snabbt svänga in på platsen, tydligt markerad familjeparkering, närmast kundvagnar och ingångar och släntra in och köpa en tidning samtidigt som man själv försöker köra kundvagn, bära bebis och returflaskor över parkeringen och hålla reda på två barn som promenerar mitt i gatan. Ännu mer hinner man tänka på vägen ut släpandes på fyra kassar bland annat innehållande blöjor, toapapper, hushållsost och fem liter mjölk när man ser samma sak fast en annan man och en annan flådig bil. En annan man som gör exakt samma sak. Jag förstår inte hur de tänker.

Det finns så mycket annat

Man kan rita roliga gubbar. Man kan diska. Man kan texta fina vigselprogram till herrP och frkS:s bröllop. Man kan gosa med Moroten. Man kan titta på dvd-boxen med Lost. Man kan plocka i ordning. Man kan dricka kaffe. Man kan krama herrH. Man kan prata i telefon. Man kan tvätta kläder. Man kan läsa andras bloggar. Man kan leka vharader med sina barn. Man kan bjuda någon på middag. Man kan rita en drake. Man kan baka. Man kan promenera. Man kan träffa roliga människor och fika. Man kan byta blöjor. Man kan färga håret.

Det finns så mycket annat. Därför blir det inte uppdaterat så ofta.

Jag har snott listan, jag med. Från typ alla andra...

Hemma hos mig: är det mysigt och ganska stökigt och ofta bulldoft.
Jag beskriver min stil som: Röd-rosa med mycket grejer.
Gäster brukar oftast säga: Men det känns ju inte SÅ trångt i alla fall... fast ni bor fem personer i en trea.
Jag samlar på: floror. Böcker med och om blommor alltså. Fast det var längesedan jag utökade min samling.
I mitt hem hittar du inte: Gardiner med volang. Eller andra saker med volang. Eller volanger överhuvudtaget.
Jag skulle gärna ha: Ett stort hus. Eller pengar till att köpa ett. Men plats för en diskmaskin vore också trevligt.
Gammalt eller nytt: Gammalt. Oftast lika bra som nytt - men billigare. Och snyggt.
Favoritsaken hemma är: Jag gillar vårt jättestora skrivbord.
Jag skulle gärna byta ut: Lampan i vardagsrummet. Den är en sån där jag-sätter-upp-den-här-så-länge-bara-så-att-vi-får-ljus-nu-i-början som har hängt kvar. I två och ett halvt år!

Etiketter: listor