Myrans myller...

Jag är inte så mycket för sport. Fast jag gillar att springa. Från a till b. På kortast möjliga tid. Jag har provat själv, både hemma och på tävling; Tjejruset, Adamilen, Ladylufsen och Tjejmilen. Det är kul och jag förstår grejen. Man tävlar liksom i att springa fortast. Precis som om man springer 100 meter. Det förstår jag också. Känns lite som om det vore nedärvt genom årtusenden. Mammuten har blivit galen, vi måste springa ifrån den så fort vi kan. Känns vettigt.

Jag förstår också att man tävlar i slägga, spjut, diskus och kula. Även om jag själv var urkass i kast med liten boll. Var egentligen inte bollen alldeles för tung för att vara liten? Jag kom i alla fall inte långt. Men jag förstår grejen. Jag kastar mitt spjut ända bort till flocken med renar därborta vid inlandsisens kant. Når jag ända fram och träffar en ren så kan jag föda min familj. Smart, klart man vill komma långt.

Längdhopp och tresteg är självklara grenar. Mitt läger med min hydda ligger därborta på andra sidan och jag måste hoppa över hela den breda älven för att komma hem. Är det fruset får jag kanske ta ett par, tre hopp på isflaken. Måste vara skönt när man kommer fram till sin lilla eldstad.

Även höjdhopp, stavhopp och häcklöpning är förståeligt. Man måste ju över hindren. Hungrig och frusen i mitt enkla höftskinn kommer jag fram till en stor trädstam. Jag har inte tid att ta mig runt för jag är jagad av en grizzlybjörn. Självklart. (Fast jag har lite funderingar hur det kändes att landa på rygg i ett stenröse...)

Det jag inte förstår är gång. Jag förstår det inte alls. Oj, där borta kommer en sabeltandad tiger som ser hungrig ut. Vi går härifrån så fort som möjligt. Du måste ha markkontakt hela tiden. Nej, nej, nej - du måste sträcka på det bakre benet från och med första markkontakt tills det är rakt under kroppen. Sorry, du är diskad. Den sabeltandade tigern får äta dig till lunch.

Finns grenen gång kan man lika gärna ha med grenen kasta-kort. Reglerna är lätta: Du måste ta i allt vad du kan. Den som kastar kortast vinner.
- Du åker ut för du tog inte i allt vad du kunde.
- Det gjorde jag visst det.
- Nej, nej, jag såg att du hade kunnat spänna din biceps lite mer. Diskad!

Nä, jag förstår inte alls mig på den där grenen. Gång alltså. Och så ser det så vansinnigt jobbigt ut också.

Tittade lite på gångtävlingarna idag ändå. Och konstaterade att det regnade där utanför Ullevi när det regnade här också. Men det är ju inte så konstigt eftersom det ligger på gångavstånd härifrån. Vi gick faktiskt in till stan häromveckan. Fast i ett lagom tempo, så ingen skulle kunna tro att vi hade en sabeltandad tiger i hälarna.

Etiketter: funderingar